juns

Vet inte var jag ska börja.
Tänkte göra som allas vår älskade Pelle och skriva det som kommer upp i huvudet på mig, bara skriva rakt av. Men jag inser ganka fort att det inte går, och vissa förstår varför.
Sitter på Åsögatan i Stockholm och kan inte låta bli att fundera. Jag kan inte beskriva hur mycket säsongen i Åre betyder/betytt för mig, jag har växt väldigt mycket som människa och har helt andra perspektiv på livet. För första gången i mitt liv är jag stolt, stolt över Mig. Att jag vågar ta för mig och göra det som känns viktigt för mig och ingen annan, jag känner att mitt liv har börjat nu, på riktigt.

Alla har inte sånna underbara och pålitliga människor runt omkring sig som jag har välsignats med, jag har så många jag vet att jag kan lita på i alla väder, och då menar jag ALLA väder! Det fick jag bevis på bara härom veckan när jag pratade med min Räka, det slog mig att jag skulle kunna dö lycklig nu.
Det ska bli skönt att komma hem och ta hand om de som behöver mig, bara umgås och njuta av våren i Östersund med de jag älskar. Jag tror inte att jag är så bra på att åka från plats till plats utan att sakna det jag lämnar. Just nu saknar jag Kungsbacka, Malin och sommaren där. Men när jag åkte från Östersund stack det i hjärtat när Åsa, Sanna och Camilla försvann runt hörnet på stationen efter att ha försökt springa ikapp tåget en bit innan det fick upp för hög fart. Och innan det gjorde det ont att se Åreskutan försvinna en sista gång i backspegeln klockan 4 på morgonen efter en MYCKET intressant sommarfest.
Nu kommer jag sakna stockholm, en stad jag verkligen trivs i, och en Gitta jag inte kan beskriva min kärlek till. Saknad, kärlek och tacksamhet, de största orden i mitt liv just nu.

Tänk, jag har ett jobb som väntar på mig i Kungsbacka, mer än 80 mil hemifrån. Ett jobb som i sin tur involverar Kläder, Mode och en ytterst tjorvig kassa. Låter inte riktigt som den Jenny Gunnholt jag känner? Eller vad säger ni?
Så, frånochmed efter midsommar bor jag hos familjen Classon i ett supermysigt rum med en mycket facinerande projektor. ;) dessutom har jag dyrt och heligt lovat Malins Mormor att ta hand om henne så att hon slipper vara orolig! ;) det är såå vackert både i Kungsbacka och i området runtomkring, havsluften är jag inte van vid och inte heller att ha en så stor stad så nära. Det ska bli spännande, hela grejen! Jag kommer säkert trivas jättebra på jobbet eftersom mina arbetskamrater är så superhärliga och bara underbart lättsamma! Hade tänkt passa på att lära mig lite om mode nu när jag har chansen, tror inte att Malin går med på annat. ;) för innan jag vet ordet av så kommer jag att vara hemma i jämtland igen och möjligtvis hamna i Nälden. Vem vet, livet är fullt av överraskningar.

Just, har för första gången fått känna på utelivet i en storstad = kom hem halv åtta på morgonen. Bra kväll! haha, fast självklart lyckas jag ställa till det. Å andra siden skulle det inte vara vi om det inte hände nåt konstigt när jag och Malin är ute nånstans. Mohahaaa
Glass och alkohol visade sig vara en mycket bra blandning föresten, bra med vip-listor och Malins goa kontakter också. En annan sak jag inte riktigt hänger med på är allt springade till och från spårvagnar och bussar. Tror vi kutade till 2 av 3 stycken inne i Göteborg för att flåsande hoppa av 100 meter senare och vara skitnöjda med att vi hann med den. (för att som sagt åka 100 meter) ;) haha, förlåt Malin, men jag kommer faktiskt från NORRLAND! hih
Fick några underbara kommentarer; "Men, var tusan kommer du ifrån?" "Var kom den dialekten ifrån!?" slutade oftast med att jag med mörk röst sa " jag kommer från norrland...." hehe.

Apropå ingenting alls har jag kommit fram till att midsommar både kan bli en Flopp och/eller Succé, ungefär i samma ordning kommer följdfrågan, Göteborg eller Östersund? och inte av någon av anledningarna ni tror. Att livet kan ta en sådan twist åt ett håll du aldrig trodde, ska blir spännande att se var vägen leder, eftersom jag kommit fram till att inte vara rädd för något längre kan jag inte göra annat än att kasta mig in på nya äventyr. Tror trots allt att jag så småningom kommer att hitta tillbaka till den gamla vägen jag gick på, efter ett par spännande småvägar. ;)

Hösten ligger ganska öppen nu, eftersom jag och Sanna bestämt att vi ska åka till Nya Zeeland nästa höst istället för jorden runt till våren (en liten twist där I know) men jag tror vi båda kände att vi kanske gått lite väl mycket åt "amazing race hållet" i våra planer. Bara vi kommer ut nånstans i världen tillsammans är jag nöjd, och det är ett plus att vi nu kommer att klara av det ganska bra också! Nu kanske man tillochmed kan sluta oroa sig över om pengarna kommer räcka eller inte. Dessutom hoppas jag verkligen på att resan till Kroatien med tjejerna blir av. Vi funderar också på att ta en trip till London i vår, som en extra liten push. :D Så nu när jag vet vad som händer en bit framåt i mitt liv kanske min hjärtklappning kan lugna ner sig så att jag kan slappna av och bli mig själv igen.

Längtar till nästa säsong och hoppas att jag fortfarande vill/kan åka när det väl blir December igen. Vem vet vad som händer, det kanske inte alls är aktuellt när det väl kommer till kritan. Bara jag gör det jag vill och känner för så ordnar det sig alltid, tror jag. Åt i Kungshallarna idag, libanesiskt btw (YAMMEH!!) där de alltid visar bilder från Åre, nä vadå? jag längtar inte alls. nejje. hrm.

Från en sak till en annan.. det gör mig så ledsen, du förtjänar inte mer. Jag ville bara komma hem då och med en gång och bara ta hand om dig, ta dig därifrån för ett tag! Men vi ska ordna det! Mina tankar finns hos dig.

Det här blev en väldigt hattig blogg, men, inget jag kan göra åt tror jag.
Känner bara för att ge all min Kärlek till de som ställer upp för mig i vått och torrt, utan er vore jag Ingenting.
Sandra, Lisa, Sanna, Tommy, Åsa, Charlotte, Camilla, Malin, Pelle, Sara, Elin <3

och tack för en bra säsong och nya fina minnen;

Thea, Millan, Alex, Simon, Johan, Johanna, Manne, Johan, Peter, Emil, Anton, Johannes, Tove, Hannes, David, Patrik, Rico, Tomas, Christer, Kenneth, Sven, Fidde, Karin, Kicki, Göran. Bergmark, Andreas, Mange, Erik, Sofia, Tova, Lina, Carro, Ingela, Jannie, Ida, Karin, Micke, Blondie, Knobben, Johanna, Jennie, Hanna, Kim, Karin, Filip, Emil, Moa, Niclas och alla andra underbara människor som funnits runtomkring mig under vintern och hittills under våren!

dax att gå ut till den kalla vårluften som Stockholm bjuder på och njuta av att vara frisk och lycklig.