juns

Känner mig halv.
Allt är så himla bra egentligen, kunde inte vara lyckligare.. men endå.
Jävla skit.
Jaja, nu vet jag hur det känns iallafall.
Det går lixom i vågor, de två.
Om varandra och samtidigt.
Måste få komma hem och prata, om jag kan.
Oroa dig inte Pelle, det ordnar sig! :)
Men tiden går sakta och tankarna drar iväg med mig för fort.
Ont i huvudet har jag också, måste sluta fundera och inse vad som är bäst för mig.
Finns inte mycket jag Kan göra över huvud taget förutom att låta dagarna gå och försöka att bara göra det bästa av dem. Vi har ju inte hur många som hellt, icke att förglömma.
Det blir vi påminda om dagligen.

Träffade för övrigt Jonas Gardell idag.
Olle och Pelle har också kommit, kanske blir Grönan imorn!
Hoppas Fritt Fall blåser bort min oro.

Saknad.